Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Finlands ambassad, Berlin: Aktuellt

FINLANDS AMBASSAD, Berlin

Botschaft von Finnland
Rauchstraße 1, 10787 Berlin
Tel. +49-30-50 50 30
E-post: info.berlin@formin.fi

Deutsch | Suomi | Svenska |  |  |  | 
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 27.2.2003

Fastlagen

I Finland firas fastlagen i år den 4. mars. Tidpunkten bestäms av påsken. Fastlagssöndagen infaller enligt kalendern sju veckor före påskdagen. Den egentliga festdagen är den därpå följande fastlagstisdagen.


Fastlagsbacken i Brunnsparken

Den finländska fastlagen har sina rötter i fastetidens romersk-katolska traditioner. Den finskspråkiga beteckningen baserar på att man på Askonsdagen, d vs. dagen efter fastlagstisdagen, började en fyrtiodagars fasta, ur vilken man befriades på påsken. I den romersk-katolska kulturkretsen är fastlagen ännu i våra dagar en glad karnevalernas tid före den långa fastan. Under den katolska medeltiden började påskfastan även för finländarna dagen efter fastlagstisdagen. Mellaneuropas karnevaltågs- och maskeradtradition har dock i Finland aldrig blivit lika populär som i den katoliska kulturkretsen. Gycklet och demonstrationen som hör till karnevalstågen har i Finland varit mindre organiserade och anspråkslösare, men är inte helt obekanta.

Fastän finländarna genom reformationen anammade den lutherska läran, kvarblev bland folket talrika förbud och seder som hör till fastan och fastlagen fick sedan ett alldeles nytt innehåll. Enligt folktron antog man, att man genom att rätta sig efter förbuden positivt kunde inverka på den kommande skördetiden. Under den lutherska tiden utvecklades från seden att fasta en slags arbetsfest för allomogen, som avspeglade förväntningarna och värderingarna som människorna, som levde i naturhushåll, hade. Förr i tiden passade firandet även in i städernas lantliga livsstil och det har ända till denna dag bibehållit sin livskraft som en årligen återkommmande fest.

Under landsbygdens gamla arbetsår var fastlagen brytningspunkten för säsongen för kvinnornas vintergöromål. Den började med bomulls-, hamp- och yllespinnandet och avslutades då när man började med t.ex. tygvävningen. Böndernas fastlagsnöjen koncentrerade sig till backåkningen. Nöjet hade dock även en djupare betydelse: med backåkningen garanterade man enligt folktron en framgångrik bomulls- och hampodling. På eftermiddagen började ungdomarna med en hisnande
backåkning, under vilken man hemkallade långt lin, fin hampa och tallriksstora rovor till huset. Ju längre kälken gled, desto längre blev linet på sommaren.


Finska skolan i Hamburg på skridskobanan

Under det senaste seklet åkte Helsingforsborna med sina kälkor i fastlagsbacken i Kajsaniemi, på Sveaborg och i Södra Hamnen. I Kajsaniemi stod i medlet av 1800-talet en med lykta betyst ståtlig dubbelbacke. På fastlagstisdagen år 1861 öppnades i Kajsaniemi en skridskobana och Helsingforsborna fick tillfälle att bekanta sig med den nya modeidrotten från kontinenten. Backåkningstraditionen lever fortfarande kvar på fastlagstisdagen överallt i Finland . I Brunnsparken samlas tidigt på kvällen skaror av ivriga kälkåkare vid backen och festen fortsätter i studentnationerna samt restaurangerna , där det bjuds på ärtsoppa, pannkaka, fastlagsbullar, kaffe och dans.

Även den för alla bekanta fastlagsbullen har sina rötter i den gamla katolska mattraditionen. Då man vid brytningstiden började fastan åt man s.k. vit mat, dvs mjölkmat, smör, vetebröd, ost eller ägg. I de nordiska länderna är fastlagsbullen av tyskt ursprung, tillverkningskonsten spred sig till ståndssamhället i början på 1700-talet. Bullen stektes brun i smör och den kryddades med otaliga rusin och korinter. Vanligtvis åt man den med mjölk. Nutidens fastlagsbulle, fylld med mandelmassa, blev känd i slutet av 1700-talet genom Cajsa Wargs svenska kokbok Hielpreda I Hushållningen För Unga Fruentimmer. I Helsinforskonditorierna såldes redan i medlet av 1800-talet färdigt kryddade eller med marsinpan fyllda fastlagsbullar. I de finska kokböckerna upptogs fatlagsbullen först i slutet av 1800-talet, den blev med tiden hela folkets fastlagsdelikatess.
(källa: Karjalainen, Korhonen, Lehtonen, Uusi ajantieto, WSOY)

Finländska fastlagsbullar

3 dl ljummen mjölk
50 g gäst
1 tsk salt
1,5 dl socker
2 tsk kardamom
ca. 500 g vetemjöl
150 g margarin

fyllning:
marsipan, vispad grädde

Jästen upplöses i mjölken, kryddorna tillsätts (äggen lämnas bort för att bullarna ska bli pösiga) och degen knådas.Av degen formas genast ca 15 bullar, som får gäsa.
De penslas med ägg –gula och gräddas i 250 graders värme.
Från de avsvalnade bullarna skärs locket bort, bullarna fylles med marsipan och vispad grädde eller sylt och vispad grädde.
Bullen kan även gröpas ur och fyllas med socker, vaniljsocker, malade mandlar och fuktas med grädde.
Som dekorering använder man pärlsocker eller glasyr av pudersocker, som fuktas med litet äggvita.
(Källa: Perinteisiä kotiruokia, Hampurin suomalaisen merimieskirkon työkerho)

Skriv ut

Detta dokument

Uppdaterat 27.2.2003


© Finlands ambassad, Berlin | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter